Del 2 första operationen
På plats i Värnamo tuppar jag ju av och sövs ner då levern "har exploderat" ligger 3 liter blod i buken alltså hade jag 1 liter kvar i systemet som skulle orka pumpa runt kroppen.. De får fylla på med dropp i systemet för att det ska ha något att gå runt med innan plasma och blod kommer. Tacka gudarna att ambulansen inte var några minuter senare för då hade jag förblödit.
De måste alltså få stopp på blödningen också därför är hela buken öppnad som den är. De har fått stoppa blödningen med tryckförband. Jag hamnar även i respirator. Läkare nere i Göteborg kontaktas för att se om de vill ha ner mig söndag kväll eller dagen efter men jag får köras med öppen buk samma kväll. Ligger sedan nedsövd och är meningen att så ska vara men av någon anledning vaknar jag upp lite. Man ska helst inte vakna med slangarna i halsen för det kan chocka så för patienten då man inte vet vad som händer när man är så drogad.
Men jag ville ha 10 min med min familj lyckades jag skriva på en lapp och att om de sövde mig igen skulle jag slå dem. Dessvärre trycker jag till slangarna för jag blir lite upprörd då de talar om att söva mig igen. Så suttrationen går ner till 37% så på väg att förlora andningen med respirator i.. Familjen fick gå ut och jag sövas ner igen. De röntgade mig för att se så att inga proppar fanns i lungorna. Där fanns inget men en propp på levern nu också. Så läget var allvarligt men stabilt..
Tisdagkväll var jag färdig opererad och det hade gått bra proppen låg i papperskorgen.
Jag rör säkert ihop en del av dessa tillfällen nu men detta är stora drag av det mamma har berättat. De har även fört en dagbok åt mig i Göteborg så jag kan fylla i mina luckor..
Jag vaknar sedan upp och har fruktansvärda mardrömmar om att jag håller på att kvävas i en kyrka och måste välja vilka av mina släktingar som ska dö för att jag ska kunna räddas.. De skriker att jag måste ta deras händer och låta dem byta plats med mig.. Antagligen var det ett av tillfällena då jag var på gränsen att leva eller att få sluta mitt liv här. Jag ville inte somna om inte vara vaken. Det gjorde så ont samtidigt som drömmarna var så hemska..
Efter uppvak följer dagar som snurras ihop varandra. Man försöker vakna, skriva, prata svara i telefon och visa att man lever. Allt snurrar att skriva ett sms tar 15 min. Det är som att vara sketfull och bättre att hålla ett öga stängt när man skriver..
Jag har hela tiden mötts av fantastiskt personal! Med något undantag som inte var så smarta kanske men som tur var träffade jag inte dem så ofta. Man får alltid några favoriter. Jag har då inte heller varit helt trevlig neddrogad där inne mycket roliga kommentarer. Jag har räckt ut tungan åt personal jag inte tyckte lyssnade jag har svurit, jag har sagt att de ska hålla tyst. Medicin och droger är otäckt för man har ingen koll över sig själv alls!! Det bara bubblar runt.
Nästa avsnitt får bli om de olika öden man möter inne på akuten
