Pauline Stenwall - min vardag på gården

Igår var vi bjudna på 60 års kalas hos grannen och min familj kom hit för att ha hand om lillan. Så jag hade pumpat ut mjölk och gick mest och var nervös hela dagen. Hur ska det gå när hon ska vara på förskolan? Det var jobbigt en kväll men väl behövligt. Allt var frid och fröjd till kl 21 sen behövdes mat och inte ville hon äta i flaska inte och mina bröst de spände, så efter ett samtal bestämdes att det fick bli lite amning. Natalie och min syster kom i bilen så löstes det snabbt. Sen allt frid och fröjd igen och vi avnjöt en god middag med exotisk planka och tårta. Det fanns en del olika dryckes alternativ också. Festen började med att fördelsedagsbarnet kom åkandes på en stol i taket vilket är väldigt typiskt för honom. En helt otroligt rolig och trevlig tillställning. 

 

Vid 00.10 ringde telefonen igen och det var dags för mig att komma hem och mata den lilla. Det gick inte med något de försökte här hemma så var bara för mig att trampa hemåt. Det gick ganska fort kan jag säga som jag saknade min lilla. Väl hemma och i sängs med N så smäller de av lite fyrverkerier på festen och jag hör direkt på kossorna att h'vete det här går aldrig. Så ringer bort till Robert och säger till honom att ta cykeln för dina kor är nog ute. Sagt och gjort han upp på cykeln och jag skickar ut min syster i underkläder och ett täcke runt sig för att kolla om hästarna var lugna i sin hage.. Jag fick ingen ro i kroppen så jag ut med N vid bröstet och i träskor och stringtrosor haha tur man bor på landet. Hästarna stod i hagen men vi hade en kviga lös i ladugården som min syster och bror fick in. När den är på plats ser jag R's cykellampa komma och vända tillbaka till festen då förstod jag att han hämtar  sin far. Så jag springer in igen lämnar över Natalie till mamma och klär på mig lite lämpligare jaga ko kläder. Vi fick tillslut ihop skocken och alla lugnade ner sig hyfsat fort men man är inte alltför katig i en kohage kl 00.30 med lite uppskrämda kor och en tjur.. Jag förbjöd mina syskon att hjälpa till då de oftast blir värre när inte djuren känner dem. Oss vet de ju vilka vi är så det gick väldigt lugnt och fint ändå att få ihop dem. 

 

Det är en fest och kväll vi aldrig kommer att glömma och det lär nu dröja innan vi skickar iväg vår lilla dotter igen. Hon får lära sig att äta mat först. Det var en perfekt början att vara 500 m hemifrån både för mig och henne. Värst var det nog för mig i början och sedan för henne. Det är ju alltid vid läggdags det blir känsligt på dagen kan man leka och underhålla på ett annat sätt men trygghet och tröst när hon inte tar napp eller flaska blir svårt, inte ens R kan få henne lugn ibland. Men vi får nog börja öva nu skulle det hända något är det skönt att veta att det fungerar med någon annan. 

 

Idag har varit en riktigt slapp dag. Alla har varit lite smått apatiska här i huset. Jag red iallafall min lilla ponny för att känna på honom lite och han är mycket bättre men tappar bakändan för det fanns lite stora stenar som krupit upp på banan tur hovis kommer imorgon och ger han skor runtom så ska det nog ge resultat på hans tempo. Nu blir här en myskväll och förhoppningsvis en ganska tidig sådan!