Det är den där tiden på året som är bäst men som också gör att jag blir snudd på ensamstående
Det handlar om att ge och att ta. Jag är bra på att ta och Robert på att ge haha.
Så kan det säkert se ut utåt med att jag får ha mina hästar och det är inte gratis ska gudarna veta, jag har ingen hög hyra direkt och en bil som rullar på bra. Ett hus som är renoverat, ja ni förstår nog. Men jag måste säga att vi är väldigt bra på att ge till varandra här hemma. Vi hjälps åt med det mesta. Jag står för den mesta maten och städning och tiden med Natalie men så är det oftast när man har ett jordbruk eller ja vilka egenföretagare som helst oftast gör de mer timmar än 9 timmar om dagen. Det var något jag visste när jag gifte mig med en bonde. Sen kan man aldrig helt förstå hur det blir med barn och en livsstil som den här. Jag skulle aldrig kunna med att bara sätta mig här hemma och vänta på att robert ska göra "sin" del. Nej är jag inte ute och jobbar får jag göra något inne. Jag tror faktiskt att vi drar lika stora lass här hemma. Vi hjälper varandra med varandras intressen. Robert tar ibland ut hästarna och hans djur har ju blivit mitt intresse. Jag älskar att arbeta ute i ladugården så det är inte en jätte uppoffring men det uppskattas av Robert när jag gör saker han inte hinner. Meningen är ju att vi ska arbeta delar tillsammans på gården och att jag gör en del ute på annat jobb. Det vi arbetar ihop blir ju den tiden vi får träffas tillsammans. Jag tror faktiskt inte att det hade varit möjligt med vårt äktenskap om vi inte hade hjälpt varandra med dessa delar. Vi hade aldrig setts och vi hade hamnat i varsitt läger. Självklart ska man kunna ha sitt egna också och inte gå på varandra men detta livet tar så mycket tid av oss och energi så hade vi inte velat ha det ihop hade det varit svårt.
Robert driver ju detta företaget själv med lite hjälp av oss glada volontärer (läs fru och pappa). Så han har det varje dag 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Hade inte jag velat möta han där ute hade vi kunnat räkna på en hand de minuter vi hade setts om dygnet. Sen ja vi har våra dåliga dagar också och jag vill kasta en stol i huvudet på Robert när han ångar på utan att tänka på någon annan. Men då får det vara så och vi diskuterar och ibland skäller. Sen går det över ganska snabbt och vi går vidare. Jag är inte oskyldig alls heller men vi är rätt lika där vi skäller på varandra någon minut och suckar sen är vi ganska sams igen.
Nu ikväll är han ute och kör skit vilket han har gjort hela dagen. Jag har fixat maten, städat här hemma, mjölkat så han skulle slippa pausa de timmarna, hämtat lillan och nu väntar jag här inne tills han ska komma in igen vid 21 för att äta lite kvällsmat. Vi sågs till lunch idag och en liten sväng i ladugården när vi hjälptes åt och det är så det får vara den här tiden på året men det är viktigt att hitta den där tiden för varandra mitt i allt kaos.
Igår åkte jag med ett varv i traktorn som sagt och ville köra ett lass dels för att lära men också för att vi hann då att gå igenom resten av dagen och hur kossorna mår osv.
Men jag älskar också den här tiden om året när man har allt det underbara framför sig! Det knoppar överallt, solen börjar värma, det är ljust på kvällarna. Man får så mycket energi, världen bara laddar för att få spricka ut i full blom.
Ta hand om varandra och glöm inte bort att visa för den ni tycker om att ni finns där för varandra! kram
Ps. Kalv nr 8 för veckan kom under vår lunchdejt och allt gick bra så det har varit en lyckad kalvningsvecka trots en del kämpande för att få några att dricka mjölken.