De första stegen!
Jag är helt överväldigad! Ikväll när jag och Natalie busade så reser hon sig upp mitt på golvet och tar de första stegen till mig! Detta har vart en stor oro för mig att missa de första stegen som ni vet. Efter 9 veckor av oro släppte det. Jag börjar storgråta och Natalie asgarvar för hon tror att jag skrattar. Så hon kryper iväg lite ställer sig igen och kommer en gång till. Detta gjorde hon en timma innan jag skulle åka tillbaka till sjukhuset. Hade det inte skett ikväll hade jag med största säkerhet missat det och antagligen hade svärmor varit den första som sett det. Det hade gjort så jäkla ont! Att Robert skulle va den som fick se första är inte så jobbigt han är ju lika mycket förälder som jag men att någon som inte är vi skulle se det nej fy bubblans! Jag önskar ingen att gå igenom det här. Kvällen har fortsatt i ett rosa skimmer för jag är så lycklig. Jag tycker faktiskt att efter allt jag gått igenom de senaste veckorna så var det rättvist att jag fick vara först.
Det har börjat trycka lite när jag spolar dränet. Det är inget stopp i slangen men det går lätt att spola in 5 ml men sen får jag trycka för att få in sista sen rinner det ut massor. Så pratade med en annan läkare idag då min inte jobbade idag. Då diskuterade vi möjligheten att hålan börjar sluta sig. Därför får det inte plats lika mycket vätska. Men man det inte säkert utan röntgen. Så imorgon ska jag ta upp detta med min läkare.
Läkaren idag frågade även hur jag mådde psykiskt vilket var väldigt skönt. Han undrade om jag tänkte fortsätta rida. Jag svarade ja och fick då till svar rätt beslut. Jag har pratat om dig med min fru och dotter för de rider och de undrade då om jag skulle promenera resten av livet vid en bilolycka också. Så himla bra! Tack för dem orden!
Nu ska jag spola mitt drän, ta en blodförtunnande spruta och sen byta till nattkläder!
Sov så gott mina vänner!