Nu ska anmälningarna till IVO och LÖF in så jag kan få ett avslut
Idag beslöt jag mig för att det var en bra dag att ringa försäkringsbolag och skriva klart anmälan till IVO och Löf. Så nu ligger det i fina högar och ska bara läggas på lådan.
Ringde försäkringsbolaget och avslutade Ottos försäkring och samtidigt anmälde jag olyckan. Jag har inte riktigt orkat ta tag i det förrän nu men jag var visst inte så tuff idag heller.. Visst jag ringde men jag skakade i hela kroppen och kände hur tårarna brände i ögonvrån. Man öppnar upp nya dörrar varje gång man talar om hösten och visst ska man inte älta saker men ibland måste det ut och nu ska jag börja tala med främlingar och göra punkt för det hela och det blir genast så verkligt. Att avsluta Ottos försäkring gör också att hans avlivning blir på riktigt. Så bra tjejer jag fick tala med idag och det fanns inga problem utan jag ska skicka in papper och kvitton när jag orkar och har alla kvitton framme.
Att hålla föredrag på lördag kommer att vara en del i min rehablitering som jag ser det. Det kommer säkert bli tufft stundvis men det är nog en bra del i det hela. Precis som bloggen har varit en viktig del. Att få skriva ner tankar och känslor gör väldigt mycket. Jag har kommit så långt sen olyckan men jag inser att det är fortfarande berg som ska bestigas kvar. Ett av dem är löshoppning med häst för oj så jobbigt det kommer att bli men det måste göras och med hjälp och vara säkrare än säkrast med linor, avstånd och utrustning så kommer jag att klara även det!
Jag är så stolt och imponerad över vart jag står idag! Att jag igår var ute en skogstur med Lisa och vi galopperade, ja till och med busade lite med dem och min unghäst lyfter inte en fot fel! Att få känna sig helt trygg på en häst hade jag nästan glömt hur det kändes.
Idag på Malou talade en man om sin bröstcancer och om hur han fått infektioner, blodförgiftning och blodproppar.. Då inser jag än en gång att hjälp det är precis vad jag har gått igenom och det är värt att sitta i tv4 och tala om dags att inse hur mycket jag gått igenom! Han talade också om att det var "manligt" att ta en alvedon och gå och lägga sig! Nehe du gubbe lilla! Jag blev intvingad till sjukhuset också. I min mening så ser jag allt att männen oftast är gnälligare när det kommer till sjukdomar och skador. Jag godkände att bli hemskickad med 39 graders feber och en blodförgiftning i kroppen och fick åka ambulans dagen efter!
Min tanke är att skriva ihop ett inlägg som är ett avslut även på bloggen om olyckan alltså. Ett inlägg från 21 augusti till idag! Vad som skett, mina tankar och känslor.. Att skriva är så bra för skallen då får det komma ut. Ni som orkar läsa är välkomna annars är det mest för att få allt inom mig ut genom fingertopparna och bli av med det.
Hoppas ni får en bra dag nu ska jag ut till stallet. Kram Pauline
