När man arbetar med djur blir det inte alltid som man har tänkt sig
Igår eftermiddag fick vi ett samtal om att det hade kalvat på arrendegården. Vi har våra mjölkkor 3km bort så hon som äger gården hjälper till att slänga ett öga på djuren. Bara att det var tvillingar och den ena hade inte klarat sig.
Det är alltid så himla tråkigt när det inte går hela vägen. Vi vet ju inte riktigt varför detta skedde. Men då kon gick över tiden istället för att få för tidigt som det brukar vara med tvillingkalvar tror vi att den ena lyckats ta sönder den andras navelsträng.. så tråkigt men sådant vi får räkna med att det händer ibland. Det går fort ibland precis som för oss människor. Oftast går det väldigt bra när de får sköta det själva. Vi brukar vara mer på vår vakt när det är en kviga som kalvar men självklart håller vi koll på korna också men kvigan kanske vi går och och kollar till några fler tillfällen.
Jag vet ett tillfälle då jag och Robert kom hem efter en fest och vi ser en bara en tunga sticka ut ur en ko.. vi har nog aldrig varit så snabba på att byta från klänning och kavaj till overall. Sen var det bara till att få benen rätt och få ut kalven så vi kunde få i honom mjölk. Vi fick sonda i honom mat de första dygnen och tyvärr fick vi tillslut ta bort honom då tungan inte fick igång några sugreflexer. Han var lite sne så tyvärr hade det säkert hunnit bli lite syrebrist för honom. Men det är sånt vi alltid får vara beredda på det kan hända när som helst på dygnet, när som helst på året! Vi är alltid i beredskap som sagt det är inget jobb det är en livsstil!
Jag älskar att närvara vid kalvningar och blir helt lyrisk varje gång ett nytt liv föds. Går inte förklara känslan men det är något magiskt över det hela. Kan ni någon gång vara med på en förlossning oavsett vem det gäller så var det!
Ta hand om er! Kram Pauline
