Förstår ni hur tuff min lilla kropp är?!
För det gjorde inte jag heller innan nämligen!
Den har klarat av så jäkla mycket under åren och speciellt det här sista året.
Den har överlevt en lever som sprack som en vattenballong! Med lite hjälp från skickliga kirurger kunde den snabbt börja läka ihop igen. De säger att för 10 år sedan hade jag inte klarat mig för forskningen hade inte kommit så långt. De opererade den i 6 timmar.
Den klarade blodpropparna jag fick i samband med traumat. Det for iväg lite koagulerat blod i samband med olyckan som satte sig i en ven (vena cava)
Jag klarade att trycka ihop respiratorn så jag nästan slutade att andas. Livsviljan var starkare.
Sedan får jag alltså blodförgiftning! Vet ni att blodförgiftning dödar fler människor per år än vad stroke gör?! Varför talas det inte mer om sepsis? Det kan bli livshotande. Jag hade så många poäng att jag borde blivit nedskickad till iva men än en gång klarar min kropp av det fantastiska att kriga emot bakterierna och håller blodtrycket jämnt. De hittar inte rätt medicin för alla bakterierna på länge men det går. Den är jävligt frän min kropp!
Har lyssnat på dokumentärer nu om dels en kille som får blodförgiftning han får amputera armar, ben och näsan trillar av! Glad att jag inte visste detta innan. En annan om en kille som ska operera bort gallblåsan och dör 70 dagar senare för att man gjort missar i sjukvården. En del av missarna gjordes även på mig och han hamnade mellan stolarna. Jag hade tur och är tacksam för att det fanns en fantastisk läkare som valde att ta ansvaret för mig och han räddade livet på mig mer än en gång.
Sjukvården är så häftig och viktig!
Ta hand om er och ers fantastiska kroppar! Kram
