Hur får man ihop vardagspusslet utan att ha konstant dåligt samvete?!
Hur gör ni? Har ni alla ett magiskt trick?
Jag är helt med på att de stunder som jag väl spenderar med min familj nu är jag så mycket mer närvarande än när vi sågs dygnet runt för man orkar inte vara närvarande hela tiden så man gick i ett vakum. Men man är ju borta så väldans mycket. Jag missar flera nya ord och vissa dagar ser jag min dotter 2 timmar.. 2 timmar! Det är ju ingenting.. Då ska hon lämnas på förskolan och sen jobbar jag och kommer hem när hon sover. Det händer visserligen inte varje vecka ens men jag får ändå dåligt samvete och undrar om hon tar skada av det här. För det står ju överallt hur man ska bete sig och göra. Nu tror jag inte att min dotter mår speciellt dåligt för hon är go och glad, sover bra och äter bra. Hon är lite extra mammig när jag är ledig men inget konstigt.
Jag försöker rida på kvällarna när hon somnar för att inte ta tid ifrån henne på dagarna.
Hon älskar sin förskola och vill inte alltid åka med mig hem vilket är så otroligt skönt och hjälper väldigt mycket.
Vi har så mycket att göra här hemma på gården också, samtidigt som hus och hem ska skötas. Vi har nu inte ett pedant skött hem långt där ifrån men man vill ju undvika sanitär olägenhet och ha lite rena kläder och ett välfyllt kylskåp så vi kan äta. Sen ska hästen skötas och nu även mina jobb. Jag älskar att jobba och tycker det är så himla roligt att äntligen vara ute och få vara Pauline utan att vara mamma. Likväl gnager känslan av dåligt samvete och rösten som säger att det är ju du som ska ta hand om ditt barn. Men man måste ha en pension och helst ett skydd om något händer och man behöver sjukpenning.
Jag är också sjukt dålig på att säga nej och hoppar gärna på allt som bjuds. Sen är det en period nu när det är mycket att lära och jag får jobba lite extra för att komma in i allt. Om cirkus 3 veckor så kommer allt att lugna ner sig för mig och vi kommer ha ett bra schema här hemma.
Vi skriver schema för att få ihop allt, vi umgås tillsammans när vi arbetar och vår dotter får följa med på allt vi gör här hemma men jag kan inte ha med henne på jobbet tyvärr. Ja snart kommer hon vara uppe längre och vi kommer ses även kvällstid. Förhoppningsvis blir det en liten hästtjej och vi kan umgås i stallet..
Ja jösses säger jag bara men roligt har vi och får aldrig långtråkigt! Vi kommer aldrig skilja oss för vi nöter inte speciellt hårt på varandra.
Nu ska jag och mannen mysa resten av kvällen framför tvn och ha en mobilfri timma!
Kram
